Nu är jag hemma igen och jag har hunnit landa!!
Igår var sista dagen med gänget på Lydiagården, kändes tråkigt att lämna, för det har verkligen varit fantastiska dagar, men nu var det dags.
Har kunnat skärma av omvärlden alla dagar, men igår fick jag riktig hemlängtan.
Det var lite som när jag skrevs ut från sjukhuset, när vi hade gått igenom alla papper och läkaren sa att jag var utskriven, då ringde jag Lars och sa att han kunde komma och hämta mig.
De ca 30 minuter det tog för han att komma, kändes som en evighet och jag fick nästan panik, som om jag skulle kunna klättra på väggarna. Ja, nästan så kändes det igår, fast inte riktigt lika illa.
Men igår var det mamma, pappa, My och Tilda som kom och hämtade mig.
Jag hade skrivit till dem att ta med badkläder, om vi skulle få ett ryck till att bada.
De hade packat fika korgen med, så vi körde bort till Vaxsjön, där vi var på vår promenad i förrgår.
Där ligger en fin badplats och igår var där mycket folk, det märktes att sommaren hade börjat.
Vi började med att fika och sen bestämde jag mig för att jag ville bada och resten av gänget hängde på, eller inte pappa, han vaktade våra saker.
Det visade sig att stegen var i sönder just där vi skulle ta oss i, men jag hade fått för mig att där skulle vara grunt, så jag satte mig på kanten på bryggan och kasade i. Blupp sa det och där försvann jag under vattenytan, där var jätte djupt....Som vi skrattade när jag kom upp, de andra såg ju bara mig försvinna och jag doppar ju aldrig håret när jag badar...
Och till råga på allt, så var ju då stegen sönder, så det var inte så lätt som jag hade tänkt mig att ta mig upp. Det slutade med att jag ålade mig upp på magen på bryggan, allt medans min familj (och jag) asgarvade.
Sedan gick vi bort till en annan stege och badade lite mer lugnt och ordningsamt och det var underbart, så nu är första doppet gjort för i sommar!!