Idag firar jag min två års dag, två år sedan jag fick mina nya stamceller från min tyska hjälte!!
I förra veckan, när jag var på väg till min behandling, gick jag förbi sjukhuset och sneglade upp, tänk att jag låg där inne för två år sedan.
Ibland känns det lite overkligt, när jag tänker tillbaka, precis som om det är någon annan jag skriver om.
Allt jag har varit med om och hur bra det faktiskt verkar ha gått.
Vem vet i vilket skick jag hade varit i om jag inte hade gjort transplantationen, hur länge hade jag vågat att vänta...
I mina mörka stunder kan jag ibland tänka att jag nästan har det som jag hade det innan, när jag var sjuk, men det är ju faktiskt en stor skillnad, nu har jag LIVET!!
Mina krämpor får jag lära mig att leva med och det tycker jag att jag har lyckats rätt så bra med.
Sen hoppas och tror jag ju hela tiden att det ska bli bättre, även om det verkar ta lång tid, det gäller bara att försöka hålla humöret uppe och inte deppa ner sig.
Jag känner mig hoppfull och tacksam 💖💖💖
Du är så stark och fantastisk. Älskar dej❤️
SvaraRadera