tisdag 19 augusti 2025

Dag + 1 år och ca 9 månader

Det syns inte alltid på utsidan, men det känns på insidan...
Så, nu gick det inte längre, blev till att höja upp kortisonet igen, blir så jäkla trött på detta!!
Fungerar ett tag, men sen blir det för jobbigt. 
Tror att det var mamma som frågade mig om jag kanske behövde gå och prata med någon igen och då svarade jag -nej, men jag tror att det är dags att höja upp kortisonet igen.
Jaja, slut tjatat om detta, nu blir det väl bättre igen ett tag med smärtan, så får jag bara pumpa in lite mer insulin vid behov.
Nu sänker vi Sandimmunet igen och tar bort värktabletterna!

Har haft mina fotoferes behandlingar denna veckan och igår även ett läkarbesök.
Diskuterade om jag tycker att jag kan känna någon skillnad efter fotoferes behandlingen. 
Jag känner mig lite tveksam, känner ofta att jag får liksom lite ny energi precis efter. 
Tidigare har jag också tänkt att den har hjälpt mig med ledvärken och smärtan i ländryggen, för det har varit bättre med det en period. Men nu har det kommit tillbaka...
Svårt att veta vad som är vad, är det pga att vi sänkte kortisonet, eller är det pga att vi glesade ut mellan fotoferes behandlingarna i sommar, eftersom vi skulle iväg med husvagnen.
Har två omgångar kvar som är inbokade med två veckors mellanrum, sedan får vi se hur det blir framöver.
De skulle ha möte om det i nästa vecka och där skulle de diskutera om jag eventuellt skulle få det var fjärde vecka istället.

Lite spännande nyheter! Jag kanske ska vara med i en studie med ett nytt läkemedel.
Det finns bara i USA just nu och är godkänt där, de hoppas att det ev. blir godkänt här i Sverige nu i september.
Läkarna hade varit iväg på något stort möte och fått information om detta och då hade de tänkt på mig. 
De undrade om jag skulle vara intresserad, för de trodde verkligen att detta skulle kunna vara något för mig, då läkemedlet var riktat till dem med Gvh i muskler och leder.
Jag sa ja och håller nu tummarna för att jag blir godkänd för detta!! Spännande!!
Fortsättning följer...

Vi gick igenom mitt chimerism prov som de tog tidigare i sommar och de var mycket nöjda, fortfarande nästan full pott av donatorns celler.

Vi diskuterade även mina T-celler, då jag hade läst en notering om dem i min journal. 0,08 låg mitt värde på och ett normalvärde brukar ligga på över 500.
CD4 T-celler är en typ av vita blodkroppar som är avgörande för immunförsvaret.
Jag har vetat det innan också, att jag har låga värde, eftersom jag äter immunsänkande läkemedel, men inte riktigt förstått att det var så lågt. 
Tänker att jag kanske ska var lite mer försiktig med tex trädgården, de har sagt att jag inte ska vara och påta i jorden, men jag har inte kunnat låta bli...
Har gått bra hitintills, men dumt att chansa.

I helgen var vi iväg hela familjen med husvagnen, mysigt!
På lördagen såg vi plötsligt att jag hade en stor röd ring vid knävecket, konstigt, då jag inte har sett eller känt någon fästing där.
Visade det för läkaren igår och hon trodde absolut att det var Borrelia, så nu blev det en 10 dagars penicillin kur!!

söndag 10 augusti 2025

Sommar

Och så kom det och gick en sommar...
Oj, vad tiden går, känns som en evighet sen jag skrev här sist.
Ja, vad har hänt sen sist egentligen? Sist jag skrev, så hade jag precis kommit hem från Lydiagården och var helt lyrisk över mitt besök där.
Gjorde ett försök strax efter det, precis innan midsommar, med att trappa ner på kortisonet. 
Blev himla tufft där en period i början, blev värre med värken igen och jag blev jätte trött. 
Vilar vanligtvis en gång om dagen, men nu räckte inte det, fick ibland bli två gånger. 
Kämpade på några veckor och det blev sakta lite bättre, inte fullt så trött och lite bättre med smärtan, men ändå låg det där och störde.
Vid ett läkarbesök ville de höja upp kortisonet igen, men jag sa nej...jag vill verkligen bli av med det jävla kortisonet! Som det ställer till det för mig!!
Nu är det snart två år sedan jag transplanterades och det var ju då som jag fick min diabetes. 
Då pratades det om att diabetesen säkert skulle gå tillbaka till "viloläge", så fort jag hade avslutat kortisonbehandlingen, men nu börjar det kännas som om det aldrig kommer att hända.
I alla fall, så bestämde vi att inte höja det igen, utan Sandimmunet höjdes upp till 50 mg gånger två istället igen och vi höjde dosen på mina värktabletter. Också ska vi prova det ett tag. 
Detta var i mitten av Juli.
Tyvärr kommer där även biverkningar av dessa mediciner, diareèr och skakningar. 
Jag blir liksom darrig, känns som om jag darrar från insidan...
Värken och tröttheten kommer och går, jag kan känna mig stark och pigg ena dagen och nästa dag eller dagen efter det, så kommer smällen, all energi har runnit ur mig, känns som om man har öppnat en kran och jag är helt tom och då kommer värken ofta också.
Har lärt mig att leva med det och försöker planera efter det. 
Som igår tex, så firade vi Lars 50 års dag, med en liten fest här hemma. 
Jag klarade det hur bra som helst, hade sett till att vila och ta det lugnt innan. 
Men, jag vet att idag och i morgon, så kommer jag att bara vara.
Nu låter allt dystert och det är det verkligen inte, inte hela tiden.
Jag har haft en riktigt bra sommar. 
Jag, Lars och Bella har varit iväg med husvagnen i nästan två veckor. 
Det blev många fina platser och mycket sol och bad. 
Lugnt och skönt och inga måsten och jag mådde riktigt bra!
Om en vecka är det dags för läkarbesök igen, får se vad som bestäms då...