I helgen kände jag mig nästan frisk... En skön känsla!
I helgen hämtade vi nämnligen äntligen vår husvagn.
Den är såå fin och mysig och vi trivs redan jätte bra i den.
Vi började direkt med två övernattningar, jag och Lars i husvagnen och mamma och pappa på vandrarhemmet på campingen. Vi har ju köpt den tillsammans, så vi ville vara med första helgen, allihopa. Sedan kommer vi turas om att ha henne. Gemensam vårdnad liksom😀
Men i alla fall, så kändes det precis som jag hade tänkt. Lugnt och skönt och nya vägar/stigar att utforska på promenaderna.
Nästa helg sticker vi ut igen, vart vet vi inte, det enda vi har bestämt är att det får vara här i Skåne, så jag har nära till Lund, om något skulle hända.
Nästa helg ska tjejerna också med för att få testa på husvagnslivet!
Ja, som jag skrev, så kände jag mig nästan frisk. Jag kunde liksom "glömma" det lite för en stund och låtsas att allt var som vanligt. Sedan är jag medveten om att jag kommer ha mina dåliga dagar vissa gånger vi är iväg, men då får det vara så, jag kan ju lika gärna vara dålig där, som hemma.
Väl hemma igen, så började veckan med att jag skulle ta min Zarzio spruta på måndagen. Som ett brev på posten kom biverkningarna, ont i kroppen och sliten. Men jag blir inte ledsen över det, bara irriterad. Jag vill så mycket mer, än vad jag orkar, jag har svårt att bara sitta!
När jag "bara" var sjuk tidigare, innan transplantationen, så kunde jag bli ledsen när jag mådde dåligt, skillnaden är, att nu vet jag vad det beror på.
Provtagning på Lasarettet här i Landskrona i onsdags, proverna visar okej igen, tack vare hjälpen från Zarzio sprutan.
I tisdags var jag på hudmottagningen och blev kollad.
Medicinen, Jakavi, som jag åt innan transplantationen kan ge ökad risk för hudcancer, så därför blir jag kallad en gång om året.
Nu äter jag inte Jakavin längre, men nu äter jag bla istället Sandimmun som också ger en ökad risk för hudcancer (och cancer i lymfsystemet...) En massa gift som man stoppar i sig, bra för en sak, men dåligt för en annan.
Allt såg fint ut, inga konstiga prickar denna gången!
Jag fick också hjälp med att ta bort en ögonfrans...
När mina ögonfransar växte ut igen, så var där en som växte "vilse".
Den växte liksom in i mitt ögonlock, kändes inget, men såg helt mystiskt ut.
Jag kunde se den genom huden, men kunde inte komma åt den själv. I alla fall så hjälpte läkaren mig att pela ut den med en nål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar