Hemma igen

Oj, oj, oj, vad det var skönt att få komma hem....

Ja, igår blev det alltså då utskrivming och hemgång. 

Det blev en lång dag, man gick liksom bara och väntade. 

Det var första gången som jag har känt mig riktigt rastlös och nästan kröp på väggarna, jag ville bara hem!

På förmiddagen fick jag besök av en diabetessköterska från endokrinmottagningen (diabetesmottagningen).

De vet ju fortfarande om det är diabetes jag har fått, men mitt socker ligger för högt hela tiden.

Jag fick en blodsockermätare, så att jag ska kunna kolla mitt socker innan varje måltid. 

Om värdet ligger över 15, så ska jag ta insulin. 

Jag ska även ta ett långtidsverkande insulin, 2 gånger om dagen, oavsett hur värdet är.

Så jag fick lära mig hur blodsockermätaren funkar och hur insulin pennorna funkar, 2 olika sorters pennor.

Kändes lite mycket först när hon gick igenom allt, men allt har gått bra här hemma och jag sticker och mäter, som jag aldrig har gjort något annat...😀

Sedan kom sjuksköterskan och tog de sista proverna som de behövde och sen drog hon nålen i min venport. 

Känns lite tomt, hade vant mig vid att ha den där och den lilla slangen hängandes där med en liten kompress "strumpa" som skydd, vilken jag gömde in i bhn, smidigt...😊

Nu känner jag bara den lilla ringen under huden, men det är ju bra att ha den där, om det skulle behövas i framtiden.

Har haft tur, den har hållit sig fin under hela tiden, inga infektioner och så. Tror att de satte om nål var 5:e dag.

En annan sjuksköterska kom och hade ett utskrivningsamtal med mig och gick igenom alla mediciner de skulle skriva ut recept på. 

Det är mängder med olika mediciner, men fick en tydlig lista med information om när och hur de olika tabletterna ska tas. 

På avdelningen var det så lätt, då kom de in och sa att nu ska du ta dessa och så var det bara att stoppa i sig dem!

Tillslut var det dags att säga tack och hej till den underbara personalen som jobbar där, blandade känslor, jag hoppas att vi aldrig ses, men ändå inte...De gör i alla fall ett fantastiskt jobb!!!

Jag fick skicka bort Lars till sjukhus apoteket för att hämta mina mediciner och efter mycket om och men (hade blivit något fel med det ena receptet) så kom han tillbaka med en stor pappkasse med mediciner och vi kunde äntligen bege oss hemåt. 

Under tiden jag väntade på Lars så hann tjejerna komma, så vi kunde åka hem tillsammans och de slapp tåget!

Hemma fixades det räkmackor, det var det godaste jag ätit på länge. Vet inte om det var räkmackan, eller sällskapet som gjorde det...

Sedan satte jag mig och gick noggrannt  igenom min medicin lista och delade upp vad jag skulle ha på kvällen. Stoppade i mig pillerna och började dela upp till morgon medicinen idag. 

Då ser jag på listan, att jag redan gjort fel...en av pillerna ska jag bara ha måndagar och torsdagar och igår var det tisdag. Blev lite nervös och fick ringa till avdelningen för säkerhets skull. En gång var ingen fara, men det ska helst inte hända fler gånger, blir så klart för jobbigt för kroppen.

Så nu blir det dosett för Anna, Lars håller på att rita på den på datorn, för att sen skriva ut den till mig. För varför göra det lätt och köpa en på apoteket...😉

I morgon har jag tid i Lund igen, men nu tillhör jag alltså STC mottagningen, rakt över gatan från blocket!

Nu kommer snart tjejerna hem och vi ska ha tjejkväll, killarna jobbar! Blir mysigt!!