Jag känner mig som en zombie...
Allt går liksom i slowmotion. Hjärnan funkar inte som den brukar, jag känner mig hjärntrött, orkar inte fokusera.
Är svag i kroppen, känner mig darrig, ja, cellgifterna arbetar väl för fullt antar jag.
Är gul isolerad pga diarréer, vilket betyder att jag bara får vistas på mitt rum. Jag får gå ut och jag får ta emot besök, men jag får inte vara ute på avdelningen, så klart för de andra inlagdas skull, vi är ju många infektionskänsliga här.
Äta kan jag fortfarande, men jag har ingen vidare aptit. Största problemet är den varma maten de serverar till lunch och kvällsmat, matoset är lite jobbig.
Men personalen här är fantastiska, de fixar och trixar, allt för att man ska hitta något man är sugen på!
Men, men...
I dag har det blivit åter en dos av Methtrexate, 15 minuters inkoppling, sen var det klart. Sista dagen i morgon med cellgifterna, sen är det bara att vänta och se.
Rasmus och Lars tittade in en runda i eftermiddag, extra roligt att få träffa Rasmus! Eftersom han har varit förkyld, så har han inte kunnat komma tidigare. Lite snack om allt som händer där hemma! Det är inga långa besök jag orkar med, men en stund med familjen känns mysigt!
Rolig idé, men jag har förvarnat honom att det kommer nog att dröja tills jag orkar bygga den och att jag kanske behöver hjälp...
Tänker att det får bli ett projekt, när jag väl är hemma igen.
Men tanken var ju helt rätt, nu efter transplantationen ska jag inte vara i samma rum som krukväxter med blomjord, så då får det väl bli Lego istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar