Igår fick min lurviga vän somna in. 14 år och 3 månader fick vi tillsammans.
💗
Vi fick ett speciellt band ihop, hon och jag. Vi behövde liksom varandra.
När jag blev sjuk, så hade hon börjat bli gammal, därför blev vi så bra tillsammans, vi höll liksom samma tempo i livet.
I ur och skur har vi varit ute på våra promenader och jag är övertygad om att det har varit en stor del till att jag har återhämtat mig så pass snabbt och blivit så stark som jag är idag.
Vissa dagar har jag kanske helst velat dra täcket upp över näsan och stanna kvar i sängen, men så stod hon där med sina fina ögon, sin glada svans och sina blöta pussar och givetvis masade man sig upp.
Vi har haft Leia på bonustid länge nu, så vi var liksom beredda, men fan vad det gör ont ändå....
Men nu var hon färdig och redo att gå vidare och jag försöker vänja mig vid tomheten efter henne.
Annars har jag haft en bra sommar, än så länge.
Två veckor har jag , Lars och Leia varit ute med vår husvagn. En mysig runda blev det, på lite olika campingar i vårt fina land. Inga konstigheter och jag har lyckats hålla mig frisk!
Igår var jag iväg och fick min första dos med Covid vaccin, det gick bra och jag slapp febern, som jag trodde att jag skulle få eftersom jag har fått det tidigare.
Idag var det dags för ett besök i Lund på mottagningen igen. Ett ganska snabbt besök.
Mina värden ligger stabilt, men är fortfarande för låga. Läkaren säger att det brukar ta längre tid för oss med Myelofibros att återhämta oss efter en stamcellstransplantation.
Vi provar att sänka Sandimmunet ytterligare, nu ska jag ta 50 mg morgon och 25 mg kväll.
Omeprazolen ska jag också prova att sänka, se om jag klarar mig på halva dosen, 40 mg/dag.
Ännu en vaccinering blev det idag, jag kommer inte ihåg vad det heter, men det är i alla fall mot en bakterie som man kan få i lungorna.
Jag tog upp med min doktor idag att jag hade läst i min journal och blivit lite orolig.
Efter ett besök på röntgen som jag hade precis efter transplantationen, läste jag att de hade hittat en 6 mm stor förändring i gallblåsan, som de inte riktigt kunde urskilja vad det var. Efter stod det, kontroll rekomenderas. Men där är ingen som har pratat med mig om detta.
Läkaren trodde inte att detta skulle vara något jag behövde oroa mig för, men hon skulle beställa en remiss för ultraljud. Säkert inget farligt, men lika bra att få det uppkollat!
Nu fortsätter vi att njuta av fina sommardagar, till helgen åker vi ut med husvagnen igen, denna gången ska vi ha alla barnen med oss och Kira, Rasmus hund. Alla får inte plats i vagnen, så Rasmus och Kira ska sova på luftmadrass i förtältet...Ska bli mysigt att ha med hela gänget💖
