Nu var den på plats, min Port-a-Cath, eller venport som det också heter.
Allt gick bra, men i dag är jag ordentligt öm, knaprar alvedon med jämna mellanrum.
Klockan 12 skulle jag vara på Ängelholms sjukhus, på dagkirurgen. Mamma och pappa skjutsade mig dit.
Först blev jag inkallad i ett bås med drapperi, där jag skulle byta om till "operationskläder".
Vit långskjorta, långa vita strumpor, som gick högt upp på låren och ett par rejäla trosor med ben, väldigt tjusig alltså, stod och flinade för mig själv!
Sedan fick jag ligga och vänta i en sjukhussäng, där bakom skynket. En massa personal som skulle vara med under operationen kom och presenterade sig och informerade mig om hur allt skulle gå till.
Sedan blev jag inkörd till operation! Tror att de var 5 personer som pysslade om mig, tvättade, spritade och kopplade upp mig med bla kontroll av syresättning och blodtryck. Sedan fick jag en näsgrimma med lustgas och efter det började de klä in mig under pappersdukar, jag låg liksom inne i ett litet tält med ansiktet. De frågade om jag tyckte att det kändes jobbigt, med jag sa att jag var van tältare, så att jag tyckte bara att det blev en mysig känsla...😊
Efter det fick jag lugnade, jag frågade om man brukade somna av det, för det hade passat bra eftersom jag brukar sova middag vid den tiden...sen sov jag gott genom hela operationen. Det tog cirka 30 minuter.
När de var klara kasade de över mig, via en glidbräda, till min sjukhussäng igen och sen rullade de in mig till uppvaket.
Där bjöds det på goda ostmackor och varm choklad, smakade utmärkt!
Klockan 16 var jag färdig och fick gå hem, mamma och pappa satt och väntade på mig!
Svensk sjukvård är fantastisk!! Och mina föräldrar...💖
På kvällen var jag jätte trött, frös så jag skakade, så det blev en tidig säng gång för mig, under dubbla täcken.
Det här med frossan har jag med jämna mellanrum, det kommer när jag blir övertrött. Det är en svår balansgång, för när jag är mitt uppe i saker så känner jag inte alltid att jag är trött, det kommer inte förrän efteråt.